KULTUR I DALARNA

en enhet
av mångfalder


Dalahästen
Fäboden
Byggnadskultur
Hembygdsrörelsen
Hemslöjd och dräkt
Dalarnas museum
180 museer
Kurbitsens rike
Kulturhusen
Falu gruva
Industrihistoria
Grafik
Avesta Art
Carl Larsson-gården
Zorn
Folkmusiken
Dalhalla
Musik vid Siljan
Jussi Björling
Kultur i skolan
Sommarspel och teater
Dans i Dalarna
Film i Dalarna
FÄBODARNA
ÅLDERDOMLIGT OCH LEVANDE SAMSPEL MED NATUREN

• Ibland nära hembyn, men ofta djupt inne i skogen, låg fäboden. Hit tog bönderna sina djur på bete under sommarmånaderna. Fälten närmast gårdarna i de tätbebyggda byarna behövdes till att odla på. Fäbodarna var en förutsättning för att den växande befolkningen skulle kunna livnära sig.

Ingen annanstans i Sverige har fäbodbruket varit så utbrett som i Dalarna. I slutet av 1800-talet, när verksamheten var som störst, fanns här omkring tusen fäbodställen. Idag finns det cirka 80 fäbodar i bruk. Flera yngre jordbrukare ser det som sin uppgift att bevara fäbodkulturen. De för traditionen vidare genom att låta urgamla metoder och nytänkande mötas.

Många gånger var det kvinnor och unga flickor som levde och arbetade på fäboden. De ljusa sommarnätterna var korta men arbetsdagarna desto längre. Ute i storskogen var det långt till bygemenskapen och korna var ofta deras enda sällskap. För att locka på sina djur, hålla rovdjuren på avstånd och för att få kontakt med varandra blåste de i kohorn eller näverlur. Ett annat sätt att kommunicera med varandra på var att ”kula” – en sorts höga sångrop som hördes över berg och dal.

Fäbod

Fäbodarna, dit kreaturen togs på sommaren, låg långt in i skogen. Foto: Lars Dahlström.

• Bastberget, nordväst om Ludvika, var troligen Skandinaviens största fäbodställe där omkring 100 hushåll höll nära 600 djur. Platsen är än idag en levande miljö.

• Nipvallen, norr om Idre, är en av de högst belägna fäbodvallarna i väglös terräng – cirka 770 meter över havet.

• Flera av de levande fäbodarna tar emot besökare.

Länsstyrelsen Dalarna      Landstinget Dalarna      Dalarnas museum