Theresia Holmstedt Jensen
Theresia Holmstedt Jensen. Foto Lars-Ingvar Eriksson.
Theresia älskar Dalarna
Theresia Holmstedt Jensen
Theresia Holmstedt Jensen. Foto Lars-Ingvar Eriksson

"Jag ville inte flytta söderut"

Hälsingland var vackert. Dalarna däremot var nästan för vackert, inte riktigt verkligt”.

Uttalandet görs av Theresia Holmstedt Jensen som valde att flytta till Dalarna som 50-åring utan någon direkt tidigare kontakt med länet. Jag besöker henne en vinterdag och slås direkt av kontrasten mellan den energi och styrka hon utstrålar och den stillhet och harmoni som finns i hennes hem.

- Jag hade varit i Sälen någon gång och också besökt Rättvik på något musikevenemang, men annars hade jag ingen riktig erfarenhet av Dalarna innan jag flyttade hit faktiskt, berättar Theresia. Jag bodde i Mälardalen då. Eftersom jag gillar snö trots att jag inte åker skidor, skulle jag aldrig kunna tänka mig att flytta söderut.

När det då en dag dök upp ett spännande jobb i Dalarna tog hon chansen. Barnen var stora och utflugna så varför inte prova Dalarna?

-  Jag märkte redan när jag skulle åka upp och titta på jobbet att Dalarna är välkomnande, säger hon. När man åker mellan Eskilstuna och Falun med bil så finns det väldigt få rastplatser innan man åker in i Dalarna. Men så fort man passerat dalagränsen så dyker det upp flera fina rastplatser. Då känner man sig välkommen! Det känns som att man prioriterar de mänskliga behoven i trafiken framför bilens.

Människorna

Och det bästa med Dalarna är just människorna, menar Theresia. Människorna i Dalarna, särskilt ungdomarna, är omtänksamma och pratar gärna med en. Det gör att man känner sig sedd. Theresia berättar om ett tillfälle när hon var relativt nyinflyttad och skulle köpa en bakelse i en mataffär. Tjejen som satt i kassan tittade på bakelsen och önskade henne en mysig fikastund och frågade om hon skulle fira något. Det hade aldrig hänt i Eskilstuna, menar Theresia.

I Sörmland finns en lång tradition med statare och adel. I Dalarna har man visserligen ofta haft det fattigt på landsbygden, men aldrig behövt stå med mössan i handen inför adelsmännen. Folket i Dalarna har haft ett friare liv, och det märks än idag på folkmentaliteten.

- När jag flyttade hit och ville diskutera något med någon på jobbet så gick jag, min vana trogen, ofta in och frågade om vi kunde boka en tid för att prata. Ofta fick jag då svaret: ”Men kan vi inte ta det nu då?”. Man känner aldrig att man kommer och stör – det är en öppnare och mer tillgänglig attityd här, säger Theresia.

Theresia menar också att det är lätt att få hjälp av grannar och kollegor om man behöver. Däremot har hon märkt att många är väldigt släktbundna, så vid t.ex. storhelger är det alltid familjen och släkten som går först.

Bostaden

Första tiden i Falun bodde hon i en liten lägenhet i centrum. När hon sen började se sig om efter ett hus tog det inte lång tid förrän ”hennes” hus dök upp.

- Jag föll för huset och platsen. Jag valde huset i första hand och fick ta Linghed på köpet. Men det har jag inte ångrat, säger Theresia.

Hon medger att hon inte är särskilt händig, men säger också att hon är orädd för att våga pröva nya saker. Eftersom hon särskilt ogillar stegar har hon tagit en del hjälp med huset och menar att man som husägare rätt snart inser vad man kan göra själv och vad man behöver ta hjälp med. Man måste också lära sig att be om hjälp. T.ex. saknade hon en badbrygga vid den närbelägna sjön. Då tog hon initiativ till ett samarbete med grannarna där de tillsammans finansierade och byggde bryggan. Så nu kan både hon och grannarna ta sig ett dopp när de vill under sommaren!

Och Theresia vet att det man gör verkligen gör skillnad – i stort och smått. Hon är uppväxt med en pappa som var kommunpolitiker och en mamma som var dramapedagog och fick tidigt lära sig att förändring är möjlig. En av hennes drivkrafter har alltid varit att ta reda på hur man kan förändra saker och att aldrig acceptera att bara för att en sak sett ut på ett visst sätt sedan urminnes tider så ska den vara likadan för alltid.

Det är första gången som hon bor på landet och hon gillar lugnet och gemenskapen i Linghed, som ligger cirka tre mil från Falun.

-  Jag är väl inte den klassiska lantisen eftersom jag varken plockar bär eller svamp. Men jag gillar att åka spark, skrattar hon. Det känns också som att folk i Dalarna är stolta över sin landsbygd, även de som bor i stan. Bara det att kollektivtrafiken inkluderar landsbygden gör ju att det faktiskt är möjligt att bo på landet i Dalarna.

Hon visste inget om Linghed när hon köpte sitt hus, men hade åkt en del på landsbygden kring Falun med en historieintresserad vän som berättat om de oskiftade byarna. Men till sin överraskning upptäckte hon att det finns många inflyttade i Linghed och att många av dem faktiskt är sörmlänningar.

- Många av oss är engagerade i föreningen Framtid i Linghed, både inflyttade och urinvånare. Vi jobbar med olika projekt för att lyfta byn, särskilt ur besöksnäringsperspektiv.

Fritid

Med sin gedigna bakgrund från teatervärlden har Theresia också engagerat sig som regissör av barnteateruppsättningen Klas Klättermus som spelas i mars i bystugan. Uppsättningen har kommit till för att samla pengar för att kunna behålla den lokala affären i byn. Det är bara ett exempel på hur byborna tillsammans arbetar för sin ort.

-  Det finns många eldsjälar här, säger Theresia. Frågorna är nära och påtagliga och man känner att man verkligen kan påverka.

Theresia har ett starkt historiskt intresse, men är också fascinerad över den moderna tekniken. Och livet på landet är faktiskt beroende av moderna sätt att hålla kontakten, menar hon. Hon är en flitig användare av Facebook och tror att en del av framtiden i byarna hänger på om man får till bra bredbandslösningar. Det behövs för att kunna behålla ungdomarna och för att människor ska kunna driva företag på landet.

-   När det gäller möjligheten att åka kollektivt så fungerar det kanonbra, säger hon. 2-3 dagar i veckan åker jag buss, den går precis härutanför. Övriga dagar åker jag bil, vilket också kan vara skönt ibland. Och det är definitivt värt pendlingen att få bo så här! Många av mina vänner från övriga Sverige som kommer på besök är lite avundsjuka på mig – de vill också flytta hit!

Saknas

Men någonting negativt måste väl finnas att säga om livet i Dalarna? Theresia menar att den stora faran är om ungdomarna flyttar bort och inte återkommer. Dalarna, precis som andra län, behöver ungdomarna.

Sen tycker hon att det är synd att det inte finns ett café i Linghed dit man kan gå och fika och träffa folk. Och så saknar hon närheten till sina föräldrar i Eskilstuna. Efter att ha tänkt en lång stund är det de enda saker hon kan komma på som är negativa med hennes nya bostadsort.

Jobb

Theresia arbetar som projektkoordinator för kreativa och kulturella näringar. När hon flyttade till Dalarna var det många som sa till henne att hon skulle få det tufft om hon skulle jobba med kulturfrågor i Dalarna utan att vara infödd. Själv upplever hon att det är en fördel för henne i yrket att hon inte är från Dalarna. När hon reser runt och träffar kulturutövare är det en fördel att hon inte har en tydlig koppling till någon dalaort eftersom hon då uppfattas lite mer opartisk när det gäller geografiska frågor.

-  När jag skulle flytta var det också någon som frågade om jag skulle ge upp karriären nu när jag flyttade från Mälardalen. Men kreativa näringar är hett i Dalarna och jag har stor erfarenhet, säger Theresia, så möjligheten för mig att utvecklas och eventuellt byta jobb är stora.

Kultur

Som verksam inom kultursfären är Theresia glad för den folkliga förankring som kulturen har i Dalarna. Här finns en respekt för hantverket, menar hon. Den påstådda konflikten mellan traditionell och modern kultur ger hon inte mycket för.

-  Den moderna kulturen har den traditionella att tacka för sin existens. Med en stark traditionell kultur finns något för moderna konstnärer att förhålla sig till, stångas mot, säger hon. Jag mötte en gång en sörmländsk konstnär som var mycket avundsjuk på dalakonstnärerna för att de hade dalahästen och kurbitsen att ta avstamp i.

-   En av de konstformer som kan ha den svårt i Dalarna är dock den moderna bildkonsten, säger hon fundersamt. Det finns få gallerier för modern konst.

Framtiden

- Om man ritar en linje där det står hjärta i ena änden och hjärna i den andra så tror jag att Dalarna ligger närmre hjärta än hjärna. Jag tror att vi måste visa resten av Sverige att vi är hjärna också. Här finns alla möjligheter att utvecklas intellektuellt och vi måste lyfta fram den spetskompetens som finns.
-   En gång i tiden drog konstnärskollektiven hit fler som var verksamma inom kultur och design. Och det är så att lika drar lika – man flyttar dit ens likar finns. Så vi måste visa det vi är duktiga på, t.ex. idrott och kultur, för att få fler att flytta hit. Tekniken gör ju att man kan sitta var som helst och jobba nu, även om man t.ex. arbetar med postproduktion av film, säger Theresia.

Theresia är i alla fall bestämd på att hon ska bo kvar resten av livet. Hon har hittat sin plats! På frågan var hon skulle bo om hon inte fick välja Dalarna kommer svaret blixtsnabbt:

-  Bryssel! De talar en underbar franska och där tas ju alla beslut. Det är en plats där man kan påverka mycket.

Och jag blir inte alls förvånad över detta något oväntade svar. Theresia är full av kontraster. Att hennes två favoritplatser är Linghed och Bryssel känns helt naturligt efter några timmars samtal med denna mångbottnade kvinna.